SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kucku kuckuet äv. kuckut kucku·et substantiv [kuk´u] el. [kuku´] ● gökens läte ○ äv. som ljudhärmande utrop belagt sedan 1623; ljudhärmande; jfr tyska Kuckuck, engelska cuckoo, franska coucou, lat. cucu´lus 'gök' SO Alfabetisk lista kubmanet (manet) kuckel subst. kuckeliku subst. kuckelura verb kuckla verb kucku subst. kudde subst. kuddkrig subst. kuddvar subst. kuddvar (var) kuddöverdrag (kudde) Till alla ordböcker