publicerad: 2021  
lösgöra lösgjorde lösgjort, presens lösgör
verb
lö`sgöra
1 äv. lös förbindelse i formengöra lös göra fri från något som binder
JFR lossa 1
lösgöra någon/något (från/ur något)
lösgöra någon (från något)
lösgöra någon (ur något)
lösgöra något (från något)
lösgöra något (ur något)
lös­göra båten; hon lös­gjorde sig från hans grepp
○ äv. abstrakt
lös­göra sig ur sina van­föreställningar
○ äv. med av­seende på kapital och dylikt göra disponibel
de lyckades inte lös­göra pengar till projektet
belagt sedan 1640
2 mjuka upp (häst) genom av­slappnande rörelser
lösgöra något
lös­görande rörelser
belagt åtm. sedan 1970-talet
lösgöralösgörande, lösgöring, lösgörning