publicerad: 2021  
nyckel nyckeln nycklar
nyckl·ar
substantiv
nyck`el
1 litet (metall)redskap som är noga av­passat för att öppna eller stänga visst lås vanligen med en karakteristisk form som är lämpad för den normala vridningsrörelsen
extranyckel; husnyckel; portnyckel
nyckeln till källardörren; sätta nyckeln i låset; in­brottet gjordes med hjälp av falska nycklar; han vred om nyckeln ett extra varv
○ äv. ut­vidgat
elektronisk nyckel; nycklar till digitala lås
○ äv. bildligt, spec. viktigaste (ofta enda) medel för att upp­nå något eller lösa problem
korsordsnyckel; kryptonyckel
nyckeln till fram­gång; en nyckel till ökad export; nyckeln till mordgåtans lösning
○ äv. om någon el. något som är mycket betydande ofta i sammansättn.
nyckelart; nyckelbiotop; nyckelperson
○ spec. äv. (i plur.) om vissa orkidéer
ängsnycklar
Sankt Pers nycklar; Jung­fru Marie nycklar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska lykil, nykil; till ett verb mot­svarande isl. lúka 'stänga'; besläktat med 2lock 1
2 vanligen i sammansättn. verk­tyg som något vrids runt med
hylsnyckel; insexnyckel; skiftnyckel; skruvnyckel
leksaks­hunden dras upp med en nyckel i ryggen
belagt sedan 1669