publicerad: 2021  
obeveklig obevekligt obevekliga
o|­be·vek·lig
adjektiv
o`beveklig
● som inte låter sig bevekas trots vädjanden och dylikt
SYN. obönhörlig, omedgörlig JFR oförsonlig
obeveklig (mot någon)
ordnings­makten var obeveklig – det blev böter för fort­körningen
○ äv. om handling eller dylikt
ett obevekligt av­slag
○ äv. om abstrakta före­teelser som tänks som personligt verkande krafter
krigets obevekliga grymhet
belagt sedan 1595