publicerad: 2021  
pakt pakten pakter
pakt·en
substantiv
● formell överens­kommelse i större fråga vanligen mellan stater; ofta om sam­arbete av militär natur
JFR fördrag 1, konvention 2, traktat 1
icke-angreppspakt; vänskapspakt
en pakt (med någon/något) (mot någon/något)
en pakt (med någon) (mot någon)
en pakt (med någon) (mot något)
en pakt (med något) (mot någon)
en pakt (med något) (mot något)
en pakt (mellan några) (mot någon/något)
en pakt (mellan några) (mot någon)
en pakt (mellan några) (mot något)
in­gå en pakt; sluta en pakt; pakten mellan de båda stor­makterna oroade grannstaterna
○ äv. med ton­vikt på sam­arbetet
de är i pakt mot den gemensamma fienden
belagt sedan 1510 (underrättelser från Didrik Guldsmed i Nylödöse om danskarnas rustningar (Styffe)); fornsvenska pakt; jfr ur­sprung till paktum