publicerad: 2021  
resonera resonerade resonerat
verb
resone´ra
● ibland med partikel, sär­skiltigenom diskutera förnuftigt och med vilja till sam­förstånd
JFR avhandla, debattera, dryfta
resonör
någon resonerar (igenom något/sats)
någon resonerar (igenom något)
någon resonerar (igenom sats)
någon resonerar (med någon) (kring/om någon/något/sats)
någon resonerar (med någon) (kring någon)
någon resonerar (med någon) (kring något)
någon resonerar (med någon) (kring sats)
någon resonerar (med någon) (om någon)
någon resonerar (med någon) (om något)
någon resonerar (med någon) (om sats)
han var helt blockerad, så det gick inte att resonera med honom; de satte sig och resonerade igenom läget
○ ibland med ton­vikt på resultatet refl., med partikelnfram
någon resonerar sig fram (till något)
de resonerade sig fram till en lösning
○ äv. om någon som inte har direkt samtals­partner ut­veckla tanke­gång
i sin bok resonerar hon kring olika möjligheter att tackla miljö­problemen
belagt sedan 1680; av franska raisonner 'dryfta; resonera'; jfr ur­sprung till reson
resoneraresonerande, resonemang
resonera bort