publicerad: 2021  
1gas gasen gaser
gas·en
substantiv
● tunt, lätt ämne som fyller upp det ut­rymme där det befinner sig där­för att det saknar bestämd volym
JFR rök 1, 1vätska
gasblandning; gasljus; gastub; lustgas; lysgas; naturgas; neongas; vätgas
de viktigaste gaserna i luften är syre, kväve och kol­dioxid; om man sänker temperaturen till­räckligt kondenseras gasen till vätskeform
○ i allmän­språket sär­skilt om märkbara el. farliga typer
gasmask; lustgas; senapsgas; stridsgas
starkt illa­luktande gaser; man letar gas under Nordsjön; förbudet mot att an­vända gas som strids­medel; tarm­katarren orsakade gaser i magen
○ spec. om sådant ämne som an­vänds i gas­spis
gaskran; gasmätare; gaspollett; stadsgas
tända gasen; sätta kastrullen på gasen; strypa gasen
○ spec. äv. om explosivt sådant ämne som bildas i bensin­motor och driver den
gaspedal; gaspådrag; gasreglage
full gas; ge gas
trampa gasen i botten accelerera allt vad bil­motorn förmårtaxichauffören trampade gasen i botten för att hinna fram i tid ○ äv. bildligthemma­laget trampade gasen i botten direkt och ledde med 3-0 redan efter tio minuter
vara i gasen vara berusad eller upp­rymdhan var i gasen på festen och pratade med alla
belagt sedan 1795; av franska gaz med samma betydelse; bildat till grek. kha´os 'kaos' av den flam­ländske läkaren och alkemisten J. B. van Helmont (1577–1644)
2gas gasen
gas·en
substantiv
● vanligen i sammansättn. typ av tunt, lätt, mycket glest tyg nu­mera mest anv. till förband, förr äv. till balklänningar och dylikt
gasbinda; gaskompress; gastyg; gasväv; silkesgas
belagt sedan 1670; av franska gaze med samma betydelse; till stads­namnet Gaza