publicerad: 2021  
spindel spindeln spindlar
spindl·ar
substantiv
spin`del
1 typ av (giftigt) spindel­djur med en mindre fram­kropp förbunden med en större (i regel oledad) bak­kropp som är försedd med spinnvårtor vars sekret stelnar i luften till trådar och kan bli fångstnät, bon och ägg­kokonger
husspindel; korsspindel; vattenspindel
en hårig spindel; spindeln fångade flugan i sitt nät; en spindel i huset betyder lycka; hon hade otäcka drömmar om stora svarta spindlar
○ äv. bildligt för att ut­trycka central, makt­fylld position
han satt på kansliet som något av spindeln i nätet
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska spinnil; till spinna
2 typ av lång­smal roterande maskindel
borrspindel; slipspindel
belagt sedan 1745; av tyska Spindel med samma betydelse; till spinna
Imse vimse spindel
klättra upp för trå'n. Traditionell barnvisa