publicerad: 2021
supinum
supinumet, plural supinum, bestämd plural supinumen
supin·um
substantiv
●
en verbform som i svenskan slutar på "t" och tillsammans med hjälpverbet "har" bildar
perfekt
"ätit" är supinum av verbet "äta"
belagt sedan 1747;
av senlat. (ver´bum) supi´num med samma betydelse, till lat. supi´nus 'böjd bakåt; lutande'