publicerad: 2021  
syn synen syner, efter preposition ibland syne, synes
substantiv
1 i vissa ut­tryck förmåga att upp­fatta ljus och att ur­skilja belysta gestalter och före­mål; genom att ljuset på­verkar celler i ögat
SE se 1 JFR blick 1
synfel; synförnimmelse; synintryck; synskärpa; synsvag; fjärrsyn; ledsyn; mörkersyn
god syn; ned­satt syn; förlora synen; hon har dålig syn på vänster öga
○ spec. om denna förmåga som ett av de fem sinnena
syn, hörsel, känsel, lukt och smak
○ äv. om förmåga att visuellt före­ställa sig något (som eg. inte kan ses)
han såg henne för sin inre syn
○ ibland äv. bildligt om förstånd el. om­döme
hon lyckades förvända synen på honom
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska syn; gemensamt germanskt ord, bildat till se; jfr ur­sprung till sällsynt, åsyn
2 före­teelse som betraktas i viss situation
JFR anblick, åsyn 1
skräcksyn
en dyster syn mötte dem när de kom hem; slottet var en imponerande syn; den genomvåta hunden ut­gjorde en ömklig syn
○ äv. om något man tycker sig se
drömsyn
få syn på någon/något plötsligt se någon/någotnär de satt i skogen och åt sin mat­säck, fick de syn på en älg
se i syne se något som inte har verklig yttre mot­svarighetbilisterna trodde att de såg i syne när det plötsligt stod en kamel mitt på vägen
se syner ha syn­upplevelse utan verklig yttre mot­svarighethon var så ut­mattad att hon yrade och såg syner
vara en syn för gudar vara värd att beskådaföre­ställningen var en syn för gudar med bomber och eldsprutande fontäner
belagt sedan förra hälften av 1400-talet Östnordiska och latinska medeltidsordspråk
3 grund­läggande upp­fattning om något (ofta om till­varon i stort)
helhetssyn; historiesyn; livssyn; människosyn; samhällssyn
(någons) syn (på någon/något/sats)
(någons) syn (på någon)
(någons) syn (på något)
(någons) syn (på sats)
en föråldrad syn på barnuppfostran; hon har en ljus syn på livet; efter olyckan har han fått en ny syn på till­varon; de ville höra hans syn på saken
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
4 i vissa ut­tryck sätt att verka ut­åt
han skrev under upp­ropet bara för syns skull, inte för att han ville
bära syn för sägen ut­göra synligt bevis för någotsom om­talats, på­ståtts vara riktigt eller dylikt: de älskar blommor och deras träd­gård bär syn för sägen
till synes efter vad det verkarofta med an­tydan om mot­satt förhållande: han klöv den ena stora stocken efter den andra, till synes utan an­strängning
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
5 var­dagligt ansikte
JFR uppsyn 1
han var all­deles röd i synen av an­strängningen; hon ljög honom rätt i synen
bli lång i synen bli synbart snopenhan blev lång i synen när han förstod att han hade missat sista bussen
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
6 vanligen i sammansättn. besiktning
brandsyn; husesyn
○ spec. besiktning av lös eller fast egendom ut­förd av domare; som bevis­medel i rätte­gång
syneförrättning
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen