publicerad: 2021  
språng språnget, plural språng, bestämd plural sprången
språng·et
substantiv
1 långt kraft­fullt hopp
JFR hopp 2, skutt 1
fyrsprång; glädjesprång; krumsprång; tigersprång
ta ett språng; med ett elegant språng tog han sig över diket; hon tog trappan i tre språng; rå­djurets eleganta språng
○ äv. bildligt
tankesprång
ta språnget in i den nya tiden; hon tvekade att ta språnget ut i friheten; hans hjärta tog ett språng när han såg henne
vara på språng vara beredd (att rusa)det är en upp­tagen familj, ständigt på språng
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska sprang; bildn. till 2springa!!
2 det att springa
språngmarsch
han satte av i fullt språng; fram­åt med språng!
belagt sedan 1589
3 (hingsts eller tjurs) bestigning av hon­djur
språngavgift
belagt sedan 1724
4 vanligen i sammansättn. ut­skjutande del av byggnad
taksprång; utsprång
○ äv. om fartygsskrovs höjning mot för el. akter
belagt sedan ca 1730