publicerad: 2021  
tinne tinnen tinnar
tinn·en
substantiv
tinn`e
vanligen plur. en­dera i en serie upp­skjutande delar av mur­krön för åstad­kommande av skott­gluggar i äldre befäst slott
borgen med alla sina tinnar och torn
äv. om prydande upp­höjning, mindre torn eller dylikt på andra byggnader
en magnifik villa med tinnar och torn
äv. bildligt om (spetsig) bergs­topp
från bas­lägret hade expeditionen god ut­sikt över bergets dominerande tinnar
belagt sedan 1430–50 (Flores och Blanzeflor); fornsvenska tinde, tinne; gemensamt germanskt ord