publicerad: 2021
tröttna
tröttnade tröttnat
verb
1
bli trött särsk. av sportslig ansträngning
JFR
trött 1
någon tröttnar
han gick ut hårt men tröttnade på tredje varvet; hon tröttnade på slutet och blev till sist femma
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander);
fornsvenska throtna, thrötna
2
bli uttråkad och inte ha lust att fortsätta med någon/något man haft för mycket av
någon tröttnar (på något/att+verb/sats)
någon tröttnar (på något)
någon tröttnar (på sats)
någon tröttnar (på att+verb)
en utsikt som man aldrig tröttnar på; hon tröttnade på att vänta; de tröttnade på livet i stan och flyttade ut till en gård på landet; han tröttnade på att hon ignorerade honom
○
äv. med avseende på person
någon tröttnar (på någon)
hon hade tröttnat på honom och ville skiljas
belagt sedan 1582
tröttnatröttnande