publicerad: 2021
veck
vecket, plural veck, bestämd plural vecken
veck·et
substantiv
●
skarp eller lätt rundad långsträckt in- eller utbuktning av något mjukt, t.ex. hud, skinn, tyg el. papper
hon hade fått fula veck på kjolen; gardinerna draperades i mjuka veck
○
spec. geologi
böjning i berglager som förorsakas av rörelser i jordskorpan
○
spec. äv. (ofta mer el. mindre bildligt) i uttryck för (tecken på) intensivt tänkande
"Det var en svår fråga", sade han och lade pannan i djupa veck
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska vik 'hörn; vinkel; böjning'; bildn. till
1vika!!
