publicerad: 2021  
ved veden
ved·en
substantiv
1 trä i mindre, sågade eller huggna, bitar vanligen med barken kvar; av­sett till bränsle el. massa­tillverkning
JFR kaffeved
vedeldad; vedstapel; vedträ; björkved
hugga ved; sur ved; torr ved; stapla ved; lägga ved i spisen
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska viþer, vedher 'skog; träd; trä­virke; timmer; bränsle'; gemens. germ ord, trol. med grundbet. 'gräns(skog)'; besläktat med dividera
2 hård lednings­vävnad i rötter, stammar och grenar hos buskar och träd som fungerar som stöd för växten; ut­görande huvudbeståndsdel i trä
vedbildning; vedstam; vedväxt; fetved; kådved; törved
○ äv. (i sammansättn.) i namn på vissa växter
benved; brakved
belagt sedan ca 1500 (i sammansättn. brak-; (Läke- och örte-böcker))