publicerad: 2021  
verkan bestämd form verkan, utrum; som plural kan användas verkningar
verk·an
substantiv
ver`kan
1 kraft att fungera som förändrande faktor på viss före­teelse; med visst resultat som följd
SE verka 2 JFR effekt 1, följd 1, inverkan, resultat
skadeverkan; sprängverkan
verkan (av något/sats) (på någon/något)
verkan (av något) (på någon)
verkan (av något) (på något)
verkan (av sats) (på någon)
verkan (av sats) (på något)
medicinen hade av­sedd verkan; verkan av bedövningen försvinner efter 12 timmar; hotet skulle verka av­skräckande men det fick mot­satt verkan; en lag om skydds­internering hade in­förts med omedelbar verkan; beslut med retroaktiv verkan
○ äv. om resultat eller dylikt av mot­svarande handling el. skeende
färgverkan; symbolverkan
göra verkan; ha verkan; skyddsvallarna mildrade verkningarna av stormen; en åt­gärd som förfelade sin verkan
○ spec. (i mer el. mindre filosofiska samman­hang) det som oundvikligen följer
orsak och verkan
till den verkan det hava kan något ålderdomligttill den nytta det eventuellt kan görade tänker bojkotta kläder från låg­löne­länder, till den verkan det hava kan
belagt sedan 1527; fornsvenska värkan; till verka
2 nästan en­bart i sammansättn. fort­löpande in­riktning av krafterna på något
medverkan; samverkan
belagt sedan 1449 Åbo domkyrkas Svartbok