publicerad: 2021  
öknamn ök­namnet, plural ök­namn, bestämd plural ök­namnen
ök|­namn·et
substantiv
ö`knamn
● namn­liknande ut­tryck med mer eller mindre ned­sättande betydelse som an­vänds för att ut­peka en person i stället för (el. ibland till­sammans med) för- el. släkt­namn; ofta om­bildning av detta namn el. syftande på någon egenskap etc. hos personen i fråga
JFR smeknamn, tillnamn, vedernamn
(någons) öknamn
ett öknamn (på någon/något)
ett öknamn (på någon)
ett öknamn (på något)
han var mest känd under sitt ök­namn Korven
○ äv. för ut­pekande av icke-personlig före­teelse
polisens utryckningsfordon, med ök­namnet Svarta Maria; torget fick ök­namnet "Plattan"
belagt sedan 1501 (Skrå-Ordningar); fornsvenska öknamn, äldst 'till­namn'; bildn. till ök- i öka