publicerad: 2021  
altan altanen altaner
alt·an·en
substantiv
alta´n
● öppen ut­byggnad eller terrass på hus vilande på marken el. under­liggande byggnads­del och vanligen med räcke runt­om
JFR balkong, terrass 2, veranda
altandörr; solaltan
de satt på altanen och drack kaffe
belagt sedan 1620; via tyska av ita. altana 'terrass; platt tak'; till lat. al´tus 'hög'; jfr ur­sprung till alt