publicerad: 2021  
altare altaret, plural altaren el. altare, bestämd plural altarna
altar·et
substantiv
al`tare
● bords­liknande an­ordning för handling som in­går i religiös kult ur­sprungligen för offer och dylikt; i kristen guds­tjänst­tradition om det bord i kyrkans kor där prästen förrättar den del av guds­tjänsten som inte är predikan
högaltare; sidoaltare
kyrko­herden bi­träddes vid altaret av den nye komministern
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för (ädelt) syfte
ett offer på fredens altare
föra någon till altaret gifta sig kyrkligt med någonom man: han drömde om att få föra henne till altaret snart
stå in­för altaret vigas i kyrkannär det kungliga brud­paret stod in­för altaret fanns det många celebriteter bland gästerna
tronen, altaret och penning­påsen se tron
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska altare; av lat. alta´re med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.