publicerad: 2021  
arvinge arvingen arvingar
arv·ing·en
substantiv
ar`vinge
● person som är berättigad till arv enl. lag el. genom testamente
bröstarvinge; tronarvinge
någons/någots arvinge
någons arvinge
någots arvinge
arvinge till någon/något
arvinge till någon
arvinge till något
hennes enda arvinge; Krupp­imperiets arvinge
belagt sedan 1000-talet (runsten, Bromma, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform irfRkR, fornsvenska ärvinge, arvinge (jfr runformen arfi 'arvinge')