publicerad: 2021  
avhålla avhöll avhållit avhållen avhållna, presens avhåller
verb
a`vhålla
1 få (någon) att av­stå från viss verksamhet
JFR hindra
någon avhåller någon (från något/att+verb)
någon avhåller någon (från något)
någon avhåller någon (från att+verb)
de försökte av­hålla ungdomarna från att röka; in­satser för att av­hålla den miss­tänkte från vidare brottslighet
○ ofta refl. (med möda) av­stå från viss verksamhet
någon avhåller sig (från något/att+verb)
någon avhåller sig (från något)
någon avhåller sig (från att+verb)
av­hålla sig från att dricka alkohol; hon kunde inte av­hålla sig från en ironisk kommentar
belagt sedan mitten av 1300-talet (öppet brev utfärdat av kung Magnus till invånarna i Linköpings stift (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska afhalda (sik); äldre äv. 'hålla på av­stånd'; jfr ur­sprung till hålla
2 sam­ordnat genomföra (viss aktivitet) för större grupp
någon avhåller något (någonstans) (tid)
mötet av­hålls på sön­dag; fria val har av­hållits i hela landet; de av­höll mötet i personal­rummet
belagt sedan 1861
avhållaavhållande