publicerad: 2021  
avväga avvägde avvägt, presens avväger
verb
a`vväga
1 noga av­passa (åt­gärder eller dylikt) i fråga om verkningarna vanligen med hän­syn till ev. över­drifter i båda riktningarna
någon avväger något (efter/mot något)
någon avväger något (efter något)
någon avväger något (mot något)
en väl av­vägd passning från högerbacken; det borgerliga skatte­förslaget är väl av­vägt; riskerna av­vägs mot vinstmöjligheterna
belagt sedan 1753
2 bestämma höjden hos (viss punkt) i förhållande till en viss punkt i terrängen med hjälp av horisontella syftlinjer
SYN. nivellera 2
någon avväger något
belagt sedan 1679
avvägaavvägande, avvägning