publicerad: 2021
begrunda
begrundade begrundat
verb
●
tänka igenom grundligt
någon begrundar något/sats
någon begrundar något
någon begrundar sats
läsa och begrunda en text; under sabbatsåret fick han tid att begrunda de stora livsfrågorna
○
äv. skämtsamt
begrunda sina synder
belagt sedan trol. mitten av 1300-talet (Åbo domkyrkas Svartbok);
fornsvenska begrunda; jfr ursprung till
grunna
begrundabegrundande, begrundan
Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
Bibel 2000, Lukas 2:19