publicerad: 2021  
bekräfta bekräftade bekräftat
verb
bekräf´ta
1 in­tyga riktigheten av an­tagande, upp­gift, på­stående etc.
SYN. 2styrka 2 JFR affirmera, intyga, verifiera
någon bekräftar något/sats
någon bekräftar något
någon bekräftar sats
nyheten bekräftas av flera tro­värdiga källor; det in­träffade bekräftar polisens miss­tankar
○ äv. ut­vidgat om händelse eller dylikt vara ut­tryck för riktigheten av
ut­vecklingen bekräftar behovet av en räntesänkning
○ spec. i ett något paradoxalt ut­tryck
undan­taget som bekräftar regeln
belagt sedan 1579; av lågtyska bekreften 'ta med våld; skydda med våld'; jfr ur­sprung till inkräkta, kraft
2 ge rättslig giltighet åt överens­kommelse eller dylikt, vanligen genom någon formell och officiell åt­gärd
JFR parafera, ratificera, stadfästa 1
någon bekräftar något (med/genom något)
någon bekräftar något (genom något)
någon bekräftar något (med något)
av­talet bekräftades genom presidenternas under­skrifter; köpet bekräftades genom ett hand­slag
○ äv. försvagat
får jag be er bekräfta mot­tagandet här?
belagt sedan 1543
3 ofta perfekt particip erkänna och visa upp­skattning av någon, som individ, i veder­börandes yrkes­roll etc.
JFR se 1
någon bekräftar någon
vilja bli bekräftad; psykologer betonar att det är viktigt att vi bekräftar var­andra och ger var­andra upp­märksamhet
belagt sedan 1990-talet
bekräftabekräftande, bekräftelse