publicerad: 2021  
bekomma bekom bekommit, presens bekommer
verb
[-kåm´a]
● i vissa ut­tryck ha (viss) in­verkan på person, vanligen psykiskt
bekomma någon (sätt)
neder­laget bekom honom föga; nyheterna bekom henne väl; det hördes bu­rop men talaren lät sig inte bekomma
väl bekomme! var så god!Tack för hjälpen! – Väl bekomme!
belagt sedan slutet av 1400-talet (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare); fornsvenska bekoma; av lågtyska bekomen, bl.a. 'ha in­verkan på'