publicerad: 2021  
besoar besoaren besoarer
besoar·en
substantiv
besoa´r
1 osmältbar substans i mag­säcken t.ex. hår
belagt sedan 1667; till franska bézoard 'besoarsten' (förkalkad hår­boll i djurmagen, an­vänd bl.a. som läke­medel och amulett); ur persiska bādzahr, bād 'mot' och zahr 'gift'
2 besoarantilop
belagt sedan 1750; se ur­sprung till besoar 1