publicerad: 2021  
blindering blinderingen blinderingar
blind·er·ing·en
substantiv
blinde´ring
1 plan, grund fördjupning i muryta vanligen målad el. vit­rappad
medel­tida tegel­arkitektur ut­smyckades ofta med blinderingar
belagt sedan 1896; till blindera
2 täckt eld­ställning eller skydds­rum var­ifrån eld kan av­ges
○ äv. skydds­grav för markörer på en skjut­bana
belagt sedan 1839; till blindera