publicerad: 2021  
bunke bunken bunkar
bunk·en
substantiv
bunk`e
● vid skål med plan botten anv. vid bl.a. matlagning och bak
kopparbunke; matbunke; plastbunke
en rost­fri bunke; hon hällde ljummen vätska över jästen i bunken och rörde om
belagt sedan 1547; trol. samma ord som fornsvenska bunke 'last­rum; last; hög; packe', urspr. 'ngt klumpigt'