publicerad: 2021  
doge dogen doger
substantiv
[då´∫]ljust sj-ljud el. [då´dje]
● historiskt (titel för) högste ämbets­mannen i en­dera av ett par italienska stads­republiker nämligen Venedig och Genua
dogepalatset
belagt sedan 1739; av ita. doge med samma betydelse, sidoform till duce 'an­förare'; av lat. dux´ 'ledare', till du´cere 'leda'; jfr ur­sprung till dukat, deducera, producera, reducera