publicerad: 2021  
dyka dök dykt, presens dyker
verb
dy`ka
1 ibland med partikelnner hoppa med huvudet före ner i vattnet
dykare; dykeri
någon/något dyker (från något) (efter någon/något)
någon dyker (från något) (efter någon)
någon dyker (från något) (efter något)
något dyker (från något) (efter någon)
något dyker (från något) (efter något)
någon/något dyker (mot någon/något)
någon dyker (mot någon)
någon dyker (mot något)
något dyker (mot någon)
något dyker (mot något)
någon/något dyker ner (någonstans)
någon dyker ner (någonstans)
något dyker ner (någonstans)
dyka från trampolin; dyka efter en drunknande
○ äv. hastigt låta sig sänkas ner genom luft el. vatten el. något annat om­slutande
höken dök mot sitt byte; flyg­planet dök ner genom molnen
belagt sedan 1734; av lågtyska düken med samma betydelse, bi­form till duken 'dyka'; jfr ur­sprung till ducka, duka under
2 vanligen med partikel, sär­skiltin, på, ner hastigt röra sig i viss riktning som fram­går av samman­hanget
någon/något dyker (in/ner) (någonstans)
någon dyker (in) (någonstans)
någon dyker (ner) (någonstans)
något dyker (in) (någonstans)
något dyker (ner) (någonstans)
någon/något dyker (på någon)
någon dyker (på någon)
något dyker (på någon)
hon dök ner bland sina böcker; president­kandidaten dök in i folk­massan för att skaka händer; han dök på henne för att berätta nyheten
belagt sedan 1769
dykadykande, dykning
dyka upp