publicerad: 2021  
fågel fågeln fåglar
fågl·ar
substantiv
få´gel
● typ av bevingat, fjäder­beklätt ryggrads­djur som lägger ägg och vanligen kan flyga
fågelkvitter; fågelläte; fågelsång; fågelunge; flyttfågel; rovfågel
häckande fåglar; fåglarnas flykt; mata fåglarna med bröd­smulor; hålla fåglar i burar
○ äv. koll.
jaga fågel
○ äv. om mot­svarande mat­rätt
fågel till mid­dag
det vete fåglarna det har jag ingen aning omom vi blir färdiga i tid, det vete fåglarna
en främmande fågel en främmande personefter många år utom­lands kände hon sig som en främmande fågel när hon flyttade hem igen
en fågel har kvittrat i mitt öra jag har hört sägasen fågel har kvittrat i mitt öra att han önskar sig en ballongfärd i födelsedagspresent
fri som fågeln se fri
smaka fågel smaka ut­märktchoklad­tryffel till efter­rätt skulle verkligen smaka fågel
varken fågel eller fisk varken det ena eller det andraplaceringen i all­svenskan blev varken bra eller dålig, varken fågel eller fisk
äta som en fågel se äta
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska foghl, fughl; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist. Nils Ferlin, Inte ens – (i Goggles, 1938)