publicerad: 2021  
följeslagare följe­slagaren äv. vardagligt följeslagarn, plural följe­slagare, bestämd plural följeslagarna
följe|­slag·ar·en
substantiv
föl`jeslagare
● person som åt­följer någon som sällskap särsk. vid resa
någons följeslagare följeslagare till någon
NN, hans ständige följe­slagare på resor utom­lands
○ äv. utan tanke på resa
hennes trogne följe­slagare under Paris­åren
○ i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighet
de båda följe­slagarna begav sig sedan till Rom
○ äv. bildligt om djur, sak etc.
Karo, hans följe­slagare på många jakter; Bibeln är hennes ständiga följe­slagare
belagt sedan ca 1640; trol. till fornsvenska fylghislaghi, till fylghi 'följe' och laghe 'kamrat', med an­slutning till ut­trycket slå följe