publicerad: 2021  
förråda förrådde förrått, presens förråder
verb
förrå´da
1 genom svek göra (hemlighet) känd för någon; spec. militär­väsen men äv. all­männare
JFR avslöja, röja 1
någon förråder något/sats (för någon)
någon förråder något (för någon)
någon förråder sats (för någon)
förråda en hemlighet; en stabs­officer förrådde delar av planen för fienden
○ äv. bildligt (oavsiktligt) vittna om
rynkorna kring ögonen förrådde hennes ålder
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska forraþa; av lågtyska vorraden, eg. 'skada genom dåliga råd'
2 svek­fullt lämna ut (någon/något) till fiende
JFR svika
förräderi
någon förråder någon/något
någon förråder någon
någon förråder något
han förrådde sitt land; Judas förrådde Jesus
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
förrådaförrådande
förråda sig