publicerad: 2021  
försvinna försvann försvunnit försvunnen försvunna, presens försvinner
verb
försvinn´a
● (hastigt) upp­höra att vara när­varande ofta genom av­siktlig förflyttning
någon/något försvinner
någon försvinner
något försvinner
hon försvann lika hastigt som hon hade kommit
○ äv. upp­höra att synas
solen försvann bak­om ett moln
○ spec. i bryska befallningar eller dylikt
försvinn ur min åsyn!
○ äv. med ton­vikt på resultatet komma bort och inte kunna åter­finnas
mina glas­ögon har försvunnit
○ äv. absolut upp­höra att finnas
två­hundra jobb kommer att försvinna i kommunen; åren bara försvann
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska forsvinna; av lågtyska vorswinden med samma betydelse; jfr ur­sprung till svinna
försvinna2försvinnande