publicerad: 2021  
fin fint fina
adjektiv
1 som har hög kvalitet
SYN. högklassig JFR finfin, god 1
fin (för någon) (att+verb)
fin (på något/att+verb)
fin (på något)
fin (på att+verb)
fin (mot någon)
fina viner; fint tyg; fina betyg; fin gemenskap mellan generationerna; en fin kännare av holländsk 1600-tals­konst
○ spec. som passar till fest
finklädd; finskor
ta på sig fina kläder; göra sig fin
○ spec. äv. fördelaktig
göra en fin affär; en fin chans
○ spec. äv. mänskligt högt­stående
en av de finaste människor jag har träffat
○ äv. med all­mänt positiv inne­börd bra, ut­märkt
ha det fint!; det är fint, fort­sätt så!
○ spec. (ofta) i adverbiell an­vändning
Hur gick det? – Det gick fint; det skulle sitta fint med en kopp kaffe nu
det fina i kråk­sången se kråksång
fina fisken se fisk
fint som snus mycket finthan har varit Lundagårds­redaktör och det är fint som snus
vara fin i kanten se kant
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska fin; av fornfranska fin, urspr. 'av­slutad; full­ändad'; till lat. fi´nis 'gräns'; jfr ur­sprung till affin, definiera, 1final!!, finess, raffinera
2 mycket tunn
MOTSATS grov 1
finbladig; finkalibrig; finlemmad; finstilt
fin tråd; ett fint blyerts­streck
○ äv. som består av små partiklar
ett fint dugg­regn; fin sand
○ äv. om abstrakta före­teelser som kräver ett skärpt sinne för att upp­fattas
en fin nyans; fin ironi
○ spec. i ett fast ut­tryck
jag förstod nog vinken fast den var fin
belagt sedan 1733
3 som har hög social ställning
JFR förnäm 1
fint främmande; en flicka av fin familj; en doft av den fina världen
○ äv. med negativ bi­betydelse struntförnäm
är han för fin för att städa upp efter sig själv?
belagt sedan 1430–50 Hertig Fredrik av Normandie