publicerad: 2021  
foga fogade fogat
fog·ar
verb
fo`ga
1 förena två el. flera (konkreta el. abstrakta) delar till en större el. högre enhet
SE 1fog
fogande; fogning; sammanfoga
någon fogar (ihop/samman) något med något
någon fogar (ihop) något med något
någon fogar (samman) något med något
någon fogar (ihop/samman) några (till något)
någon fogar (ihop) några (till något)
någon fogar (samman) några (till något)
listerna fogades till en ram
○ ofta med ton­vikt på resultatet vanligen med partikel, sär­skiltihop, samman
foga samman delarna till en helhet
belagt sedan 1504 (brev från biskop Mattias i Strängnäs till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska foga 'foga, laga, styra'; av lågtyska vogen 'foga; foga sig'; besläktat med fager, 1föga!!, 2föga!!
2 ofta med partikel, sär­skiltin, till ut­öka med ytterligare detaljer ibland av mindre vikt
JFR bifoga, lägga till 2
fogande; fogning; infoga
någon fogar (till) något (till något) någon fogar in något (i något)
till brevet var fogat ett PM; en kärleks­historia fogas in i berättelsen; ytterligare ett drag att foga till porträttet av henne
belagt sedan 1536
3 i vissa ut­tryck bestämma viss ut­veckling
något fogar något sätt
ödet hade fogat det så, att ...
belagt sedan 1489 Monumenta diplomatica Svecana
foga sig