SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 dukat dukaten dukater duk·at·en substantiv duka´t ● historiskt ett äldre guldmynt med hög guldhalt JFR sekin gulddukat han betalade med klingande dukater belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska dukat; av ita. ducato, medeltidslat. duca´tus 'hertigdöme; mynt präglat av en hertig'; jfr ursprung till doge, duchesse SO Alfabetisk lista duka verb duka av verb duka under verb duka upp verb dukagång subst. dukat subst. dukning subst. dukt subst. duktig adj. dulcian subst. dum adj. Till alla ordböcker