publicerad: 2021  
hänryckt neutrum hän­ryckt, bestämd form och plural hän­ryckta
hän|­ryck·ta
adjektiv
hä`nryckt
● (plötsligt) gripen av oemotståndlig förtjusning
JFR hänförd
hänryckt (av/över någon/något/att+verb/sats)
hänryckt (av någon)
hänryckt (av något)
hänryckt (av sats)
hänryckt (av att+verb)
hänryckt (över någon)
hänryckt (över något)
hänryckt (över sats)
hänryckt (över att+verb)
publiken var hän­ryckt av gruppens första konsert på tio år; ett an­tal recensenter var hän­ryckta över det personliga språket i hennes debut­romanen
belagt sedan 1771