publicerad: 2021  
imperfekt imperfektet, plural imperfekt el. imperfekter
eller
imperfektum imperfektet el. imperfektum, plural imperfekter
im·per·fekt·et, im·per·fekt·um
substantiv
im`perfekt el. im`perfektum
● en verbform som ut­trycker förfluten tid
SYN. preteritum JFR 2perfekt
(i) imperfekt
"springa" heter i imperfekt "sprang"; traditionellt har "imperfekt" an­vänts för det som nu­mera vanligen kallas "preteritum"
belagt sedan 1753; av lat. imperfec´tum 'det ofullbordade'; jfr ur­sprung till 2perfekt!!