publicerad: 2021  
1invärtes
in|­värt·es
adverb
in`värtes
● i det inre av något, särsk. kroppen
han log in­värtes; hon kände sig kall in­värtes
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska invärtis; av lågtyska inwerdes med samma betydelse; besläktat med varda, urspr. 'vända'
2invärtes ingen böjning
in|­värt·es
adjektiv
in`värtes
● inre särsk. om det inre av kroppen
invärtesläkare
in­värtes sjukdomar; medicin för in­värtes bruk
○ äv. inbördes
in­värtes drag­kamp mellan konst­arterna
belagt sedan ca 1500 Svenska Böner från medeltiden