SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 känsel känseln kän·seln substantiv kän´sel ● förmåga att uppfatta beröring, tryck, värme, smärta och dylikt SE 2känna 1 känselorgan; känselsinne nedsatt känsel; han hade knappt någon känsel i fingrarna efter att ha stått ute i kylan i flera timmar belagt sedan 1644; jfr isl. kensl med samma betydelse; till känna SO Alfabetisk lista kännedom subst. kännemärke subst. kännetecken subst. känneteckna verb känning subst. känsel subst. känselhår subst. känselhår (hår) känselorgan (känsel) känselsinne (känsel) känselspröt subst. Till alla ordböcker
