publicerad: 2021
kemi
kemin
substantiv
●
vetenskapen om grundämnens och kemiska föreningars uppbyggnad och egenskaper samt deras reaktioner med varandra
JFR
fysik 1
kemin (mellan några)
kemin (med någon)
○
spec. som skol- el. universitetsämne
kemibok; kemisal
läsa kemi
○
ibland om (oönskade) ämnen framställda på kemisk väg
det är alldeles för mycket kemi i livsmedlen nu för tiden
○
ibland äv.
vardagligt
personkemi
det fungerade inte med kemin mellan dem
oorganisk kemi
de oorganiska ämnenas kemi
organisk kemi
de organiska ämnenas kemi
belagt sedan 1675;
av grek. khemei´a, biform till khymei´a 'blandning', till khymos´ 'saft; vätska'