publicerad: 2021  
kemi kemin
substantiv
kemi´
● vetenskapen om grund­ämnens och kemiska föreningars upp­byggnad och egenskaper samt deras reaktioner med var­andra
JFR fysik 1
kemilaboration; biokemi; kärnkemi
kemin (mellan några) kemin (med någon)
○ spec. som skol- el. universitets­ämne
kemibok; kemisal
läsa kemi
○ ibland om (oönskade) ämnen fram­ställda på kemisk väg
det är all­deles för mycket kemi i livs­medlen nu för tiden
○ ibland äv. var­dagligt personkemi
det fungerade inte med kemin mellan dem
oorganisk kemi de oorganiska ämnenas kemi
organisk kemi de organiska ämnenas kemi
belagt sedan 1675; av grek. khemei´a, bi­form till khymei´a 'blandning', till khymos´ 'saft; vätska'