publicerad: 2021  
klinga av klingade klingat
verb
klinga a´v
● äv. fast sammansättn., se avklinga fort­löpande minska i styrka ner mot noll; särsk. om ljud, sjukdom, radio­aktiv strålning etc.
något klingar av
epidemin såg ut att klinga av
belagt sedan 1955
klinga avavklingande