publicerad: 2021  
knäa knäade knäat
verb
knä`a
1 böja knäna vanligen på grund av an­strängning
någon knäar (under något)
han knäade under bördan
○ äv. med konstruktions­växling vanligen presens particip
något är knäande
hans knäande gång
○ äv. bildligt
JFR digna
hon knäade under en allt­för stor arbets­börda
belagt sedan 1839
2 sparka (någon) med ett knä
någon knäar någon
hon lyckades göra sig fri genom att knäa mannen i skrevet
○ äv. med av­seende på före­mål
någon knäar något (någonstans)
han knäade bollen i mål
belagt sedan 1958
knäaknäande