publicerad: 2021  
kortege kortegen korteger
substantiv
[-e´∫]
● långt (festligt) följe vanligen ridande el. åkande
JFR procession
kortegeväg; bilkortege; bröllopskortege
trafikpolis av­slutade kortegen; en kortege följde kungaparet
○ äv. mer abstrakt
studenterna åkte (i) kortege genom staden
belagt sedan 1837; av franska cortège med samma betydelse; av ita. corteggio 'följe', till corteggiare 'upp­vakta', till corte 'hov'; jfr ur­sprung till 1kur 2, kurtisera