publicerad: 2021  
obligera obligerade obligerat
verb
[-∫e´-]
● något ålderdomligt ofta perfekt particip för­sätta i (viss förpliktelse på grund av) tacksamhets­skuld
JFR förplikta
obligera någon att+verb
han kände sig obligerad att hålla ett tack­tal
belagt sedan 1842; av franska obliger med samma betydelse; av lat. obliga´re, se ur­sprung till 1obligat!!
obligeraobligation