publicerad: 2021  
okunnig okunnigt okunniga
o|­kunn·ig
adjektiv
o`kunnig
● som har dåliga kunskaper in­om visst om­råde
JFR oupplyst 1, ovetande
okunnig (om någon/något/sats)
okunnig (om någon)
okunnig (om något)
okunnig (om sats)
okunnig (i något/sats)
okunnig (i något)
okunnig (i sats)
hon är ganska okunnig om musik
○ äv. som inte har vetskap om visst faktum
de var okunniga om sina rättigheter
○ äv. om handling eller dylikt
ett okunnigt ut­talande
belagt sedan 1639; jfr fornsvenska okunnogher 'okänd, obekant'