publicerad: 2021  
befäl befälet, plural befäl, bestämd plural befälen
be·fäl·et
substantiv
befä´l
1 knappast plur. ställning som ledare för militär trupp eller dylikt, äv. för far­tyg, polisiär enhet, brand­styrka m.m.
befälsställning
(under) befäl (av någon)
befäl (över någon/något)
befäl (över någon)
befäl (över något)
ta befälet; stå under befäl av en general; han hade befäl över en bataljon
○ äv. med sär­skilt ton­vikt på ledarens befogenheter
befälsrätt
○ äv. bildligt initiativ
det gäller att ta befälet i matchen från början
belagt sedan 1613; av lågtyska bevel med samma betydelse, till bevelen 'befalla'
2 personal med rätt att leda trupp el. far­tyg, polisiär enhet, brand­styrka m.m.
befälsutbildning; brandbefäl; polisbefäl; reservbefäl
manskap och befäl
○ sär­skilt om befäls­personal med lägre rang, förr ibland i mots. till officerare
underbefäl
○ äv. om en­skild befäls­person
han fick en ut­skällning av befälet
belagt sedan 1613