publicerad: 2021
resonera
resonerade resonerat
verb
●
ibland med partikel, särskiltigenom
diskutera förnuftigt och med vilja till samförstånd
någon resonerar (igenom något/sats)
någon resonerar (igenom något)
någon resonerar (igenom sats)
någon resonerar (med någon) (kring/om någon/något/sats)
någon resonerar (med någon) (kring någon)
någon resonerar (med någon) (kring något)
någon resonerar (med någon) (kring sats)
någon resonerar (med någon) (om någon)
någon resonerar (med någon) (om något)
någon resonerar (med någon) (om sats)
han var helt blockerad, så det gick inte att resonera med honom; de satte sig och resonerade igenom läget
○
ibland med tonvikt på resultatet
refl., med partikelnfram
någon resonerar sig fram (till något)
de resonerade sig fram till en lösning
○
äv. om någon som inte har direkt samtalspartner
utveckla tankegång
i sin bok resonerar hon kring olika möjligheter att tackla miljöproblemen
belagt sedan 1680;
av franska raisonner 'dryfta; resonera'; jfr ursprung till
reson